Allt vänder så fort
Har en härlig känsla i kroppen, det onsdag och lunchen är slut. bara några timmar jobba kvar och sen är det skärtorsdag och då jobbar vi bara till 12 då :) ska se när Harry sjunger utanför Ica i Kovland och sen hämta Ragnar, sen ska vi ha en mysig lång helg jag, Fredrik och barnen :)
Men då ringer telefon, är från ett nummer jag inte lagt in i mobilen, men det är ju ett mobilnr så jag svarar.
Det är Markus, men jag kopplar först inte vilken Markus det är. Tankarna snurrar för fullt. (jag måste komma ihåg att spara hans nummer i telefon, då det tog mig lika lång tid att komma på vilken Markus det är, då en annan gång när han ringde då Fredrik hade försovit sig)
-"Har du hört nått från Fredrik"?
Frågan ekar länge i mitt huvud, och tankarna far iväg på en gång. Fredrik jobbar ju dag den här veckan, han for ju på jobbet innan jag gick upp, han kan ju inte ha försovit sig, varför ringer då Markus?
-"Fredrik har varit med i en olycka"
sen minns jag inte allt vad Markus sa, men minns i alla fall att det var efter en väg som hette nått med E, samt att han satt fastklämd och att dem är på väg dit till honom.Han skulle höra av sig sen när han vet mer
Direkt så startat jag upp internet på datorn och går ut på st.nu
Är det en stor olycka som kommer det att stå nått om olyckan där.
Och det gör det, möts av stora bokstäver att 2 lastbilar krockat i höghastighet..........
Går in och läser viadre att en av lastbilschafförerna har kunnat gå ut ur lastbilen själv, den andra han sitter fastklämd och är allvarligt skadad.....jäklar, det är ju Fredrik, han satt ju fastklämd!!!
Ska ringa till hans mamma för att berätta vad som hänt, men kan för allt i värden inte hitta igen varken hans mamma eller pappa i mobilen. Har givetvis inte heller sparat deras nummer i mobilen men jag vet att jag har fått sms av dem som jag har kvar, så det ska ju gå att hitta igen...
Men efter ha bläddrat igen alla sms gång efter gång så hittar jag dem inte.
Får hjälp av en snäll jobbarkompis som hittar rätt på deras mobilnummer på internet åt mig.
Jag får tag på Fredriks mamma och hon förstod på engång att det hänt nått då jag inte brukar ringa henne.
Hon och Fredriks pappa ska åka till akuten för att möta upp Fredrik där, själv täntke jag först att jag skulle fortsätta jobba då jag hade en stol till en viktig brukare och en dealine på när den ska vara kvar. Och då olyckan hänt så långt ifrån Sundsvall så tänkte jag att det kommer ju ändå att ta tid innan Fredrik kommer dit, så jag skulle ändå bara få suttit på akuten och vänta .
Men då ringer mobilen igen. Markus har nu kommit fram och ser lastbilen, dem har inte fått prata med Fredrik men vet att han är vid medvetande. Men lastbilen ser rejält krockad ut och ingen tror att Fredrik ska ha kommit lindrit undan.Han tycker att jag borde bege mig in på akuten på engång.Fredrik kommer att få åka med ambulanshelikopter in till sjukhuset.Samtidigt som om just dem orden att jag borde bege mig in till sjukhuset gjorde mig riktigt rädd och orolig, så gav det mig ett visst lugn ändå att dem ska flyga honom till Sundvall sjukhus och inte tex Umeå.
Känns som om hade han blivit flugen till Umeå så hade det varit klart att han va allvarligt skadad. Nu finns ändå hoppet om att det kanske inte är så farligt....
Jag är helt ofokuserad på jobbet och klarar inte av att göra nått. Och efter det samtalet så sätter jag mig i bilen och beger mig direkt till akuten. Pratar med Fredriks mamma och jag möter sedan upp Fredriks mamma och pappa på akuten.
Påvägen till sjukhuet så försöker jag fibrilt få tag på både min mamma och pappa men ingen av dem svara.Vill inte ha tystnad i bilen så jag ringer kompisar, vill bara ha nån där i örat även om jag själv inte klarade av att prata så ville jag ha nån som pratade med mig.
Väl inne på akuten blev vi anvisade ett eget väntrum för anhöriga. Fredrik hade inte kommit fram med helikoptern än.
Jag skickar sms till mamma och få till slut svar. behövde akut en mobilladdare. Vilket i sig kändes som ett så himla fjuttigt problem just då. med min telefon gick varm med folk som hörde av sig för att kolla om det va Fredrik som varit med i olyckan och hur det va med honom och jag hade endast 26% batteri kvar. Och dem 26% försvann fort.
Mobilen va ju samtidigt den man använde sig av för att kunna ta sig ut på internet och försökte hitta information om hur det kunde vara med Fredrik för vid det tillfället så visste personalen på sjukhuset inget mer än vad vi redan visste...
Jag följde uppdateringar på ST.nu slavisk för att hitta nått som ändå visade att Fredrik mådde bra men istället möttes man av dem här bilderna......
Det gick inte att ta in det att Fredrik satt fast i den där lastbilen som man såg på bilderna. Det såg ju inte ut som om man skulle kunna överleva en sådan krasch......
Vi fick lite korta uppdateringar ibland av en sköterska, men härligaste och det mest nervösa va när dem sa att vi kunde få komma in i traumarummet och få träffa honom <3
Man visste ju inte vad man skulle mötas av.
Fredrik låg där längst in i ett vitt rum på en säng med torkat blod i hela ansiktet som de höll på att försöka få bort...men sådan lättnad endå att få se honom....
Rädslan kom tillbaka när jag hörde hur Fredrik berättade för personalen att han kände av att det fortfarande va glas i ögat...Då kom oron på om han skulle riskera att förlora syn...
Han hade ett täcke som täckte honom från halsen och ner över fötterna...Men det ända jag kände och tänkte va att jag ville få slita av honom täcket för att få se med mina egna ögon hur det va med hans ben och resten av kroppen...
Jag ville se om det fanns mer skador på honom...För att på nått viss övertyga mig själv om att allt var okej, att det inte var någon fara med honom...
Men jag lyckades behärska mig till senare när vi hade fått komma in i ett annat rum :) Då kunde jag inte låta bli utan slet av honom täcket :)
Men bara det att vi fick komma in i ett annat rum gjorde att allt kändes bättre, att dem ändå lämnade honom ensam med sin familj..Då kunde det ju inte vara nått som va kritiskt för hans liv.
Då började den långa väntan....vad skulle hända nu....
Det blev beslut om att röntga knä,vrist och fot på det benet som han hade ont...Och när det kom en tjej som skulle köra honom till röntgen så kom det stora beviset på att han inte klassades som en patient som va allvarligt sjuk längre, för hon trodde nämligen att han hade varit den andra chauffören som hade kunnat själv kliva ur sin lastbil och inte han som dem först klassade som allvarligt sjuk..För hon fick nämligen inte köra patienter som är allvarligt sjuka :) och sen medans vi väntade utanför röntgen så var han inte först prioriterad in :) vilket jag såg som ett bra tecken att dem tog in andra patienter före honom men som kommit dit efter han :)
Telefonen följde med överallt :) Här är vi utanför röntgen och väntar :) vi fick vara där i 1 timme innan det blev hans tur.
7 timmar efter krocken så fick vi beskedet att han fick åka hem :)
Sov så otroligt dåligt den natten, va så mycket oro kvar i kroppen. Han låg där bredvid mig i sängen och sov så gott, ville ha honom så nära mig, helst ville jag krypa in under skinnet på honom för att kunna få vara tillräckligt nära...Men rädslan att göra illa honom gör att jag knappt vågade röra vid honom första natten.
Jag höll mig långt ut på min sida för att inte riskera att stöta till honom. Han hade så ont i benet och höften.
Det är häftigt ändå hur fort hans kropp ändå läker.
Men samtidigt i takt med att smärtan minskar på en del ställen så kommer det sen upp nya ställen han får ont på. Och stackarn är alldeles blåslagen och har klämskador på benen.
Massor med småsår på händerna och ansiktet efter den krossade bilrutan
Det ska föreställa en dörr där i mitten av bilden
Det är svårt att förstå att han fått plats med sina ben, för på den här bilden så har brandmännen tryckt isär allt ca 3 dm för att få loss hans ben.
För tänker man sig in att panelen är 3 dm längre in så är det inte mycket till utrymme kvar
Vi är många som är glada över att ha honom kvar i livet och det råder ingen tvekan om att han har haft änglavakt
För vad hade hänt om han inte hunnit slänga sig åt sidan och flyttat benen?
Och hur hade det gått om han hade haft timmer bak på lastbilen och hytten inte haft någon stans att ta vägen?
