Det var ju inte över bara för att Ragnar hade kommit ut...

Nu skulle ju moderkakan komma ut....

Å ont gjorde det,barnmorskan hjälpte till med att trycka hårt på magen...Jäklar va ont det gjorde...

Jag har för mig att Anders fick ta Ragnar medans de höll på med mig....

 

Tillslut så va det över.....Men fick ligga kvar med benen i ställningen för jag hade spruckit och de ville att en läkare skulle kolla på det för hon va osäker om en muskel va skadad...

Men det va den inte men va tvungen att sys då jag spuckit invändigt,utvändigt och det va bara 1 cm ifrån att ha spruckit hela vägen tillbaka till analen...

Att sy va inte heller nån höjade, ännu mera smärta även om hon la en bedövning...

 

När allt sånt äntligen va över så va det dags för fikat....

Men va så trött och påverkad av smärtan och hela händelsen så matlusten va inte på topp den här gången heller....

 

De ville att jag skulle upp och kissa, och det sved nått så fruktansvärt att kissa..kändes som om nån körde i en kniv i underlivet när man kissade....fy bubblan.....

Förstår varför man vill göra det i duschen istället.....

 

Sen så skulle jag prova att amma Ragnar....och det gick bra för honom att hitta rätt grepp, men jag var så otroligt trött så ville vara att han skulle suga färdigt så jag kunde sova..så kändes mest bara som en lång plåga som jag ville skulle ta slut...

Så fort han va färdig så gav jag honom till Anders...orkade inte hålla honom längre, all min energi va borta....

Vilket inte är så konstigt då man varit vaken hela natten och fött ett barn...

Sen sov jag....

 

Klockan 9:50 så va det dags att åka hem..Tyckte inte att det va någon ide att ta in på patienthotellet, visst va man trött,men samtidigt rastlös..och saknade Harry så mycket....Så vi åkte hem.

Va så passande att den söndagen så fyllde min farfar år och det skulle vara middag hos dem, så va passande att låta folk få se honom och vi slapp göra mat :) Och det va trevligt att träffa familjen :) Och även min äldsta vän va på samma gata den dagen och fick oxå träffa Ragnar :)

 

Men jag skulle inte vilja säga att första tiden va så att man vandrade på rosa moln, snarare mörka moln....

Mådde inge bra, då det bara gjorde ont...

Gjorde så ont att gå på toa så hade ingen lust alls att lämna hemmet...

hade ångest för att äta mat då det måste ut sen igen....då det gjorde så ont att kissa så ville jag inte ens tänka på smärtan av att bajsa....så på kvällarna proppade jag i mig katrinplommon för att bli riktigt lös....

 

Less och nere över att fortfarande känna sig så tjock utan att kunna göra något åt det...min dåliga fot gör att jag inte kunde gå ut på promenader....Satt jag så fick jag fruktansvärt ont i svanskotan....Så ligga eller sitta på nått mjukt va det enda som funkade. ännu en till sak som gjorde att man inte ville lämna hemmet...

 

Amningen funkade inte lika bra som med Harry...gick bra den första tiden...men jag verkade inte ha tillräckligt med mat så han blev aldrig nöjd när man ammade honom utan nästan mer frustrerad...

Han slet ofta i bröstvårtorna så de blev såriga och började blöda...gjorde ont att amma..

så ville inte åka hemifrån på grund av det.....

Tillslut så fick jag börja ge modersmjölkersättning...Och då blev det mycket bättre...

 

Tyckte bara att första tiden va hemsk.....Ragnar skulle bäras och vara med för att va nöjd, så hade svårt att hinna med allt annat, och hinna med Harry, han var ju van att ha all uppmärksamhet...Och smärtan på det...

 

Va allmänt nedstämd och njöt inte alls av första tiden...

 

Det är först nu efter några månader som jag njuter och mår bra :) har dock fortfarnade problem med foten och svanskotan, men svanskotan är ändå mycket bättre.och foten är ärftlig så det får jag leva med...

 

Och det är så skönt nu när Ragnar kan sitta och när han har gåstolen :) Han är nöjdare och jag kan få saker gjorda sammtidigt :)

 

Så nu njuter jag för fullt av mina älskade killar :)

 

Men jag vet ärligt talat inte om jag blir nån som förespråkar vaginalförlossning framför kejsarsnitt...

För på alla sätt och vis så mådde jag bättre efter kejsarsnittet....

Men det enda som va bättre med vaginalförlossning va att få upp honom på bröstet direkt efteråt...

Visst det va en häftig upplevelse men det är nått man ändå kan leva med utan att ha upplevt..

 

För den häftigaste upplevelsen börjar efter man har fått sitt barn :)

Hur man får dem blir i samma stund väldigt ovesäntligt.....