Den väcker mycket känslor då den handlar om en tjej som har leukemi samt vars föräldrar valde att skaffa ett "skräddar sytt" barn för att kunna donera bla organ till sin sjuka syster....

det är först vid sådana här saker som jag inser lite grann i alla fall hur jäkla nära vi har varit att förlora det underbaraste vi har i våra liv......

Det har nästan gått 1 ½ år sedan vi fick beskedet att han hade hepatoblastom (levercancer)....tiden har gått så grymt fort....samtidigt som det känns som att det var evigheter sen sjukhustiden...känns nästan overkligt allt som vi har gått igenom...

livet kan ändra riktning så himla fort...där i maj 2010 åkte jag in med harry för att han va sjuk med en väska med packning för att kunna stanna på sjukhuset över en natt om det skulle behövas....men det dröjde nästan en månad innan jag kom hem igen......

Vi är hemma ca 1½ vecka efter första månaden i Umeå :)

Den största kämpen av alla är givetvis Harry....Som har varit/är en stor sol som sprider värme och glädje :D

trots cellgifter så har han varit en pigg och glad kille :D

vem kunde inte glad av att vara med denna underbara kille :D

Jag är otroligt tacksam för allt stöd vi har fått...det har värmt jätte mycket och gör det fortfarande...

Hittde igen de här breven och korten som jag har sparat från mina arbetskompisar igår...de berör mig lika mycket idag som de gjorde då när jag fick dem, om inte till och med mer idag...

nu skulle jag vilja krypa ner i Harrys säng och bara hålla om honom...men han blir bara irriterad då så jag nöjer mig med att smyga in och titta lite på honom :)