nu kör jag fredags mys med tända ljus, jordnötsringar, cola och På spåret sen Let´s dance =)
Anders är och lagar bilen och Harry sover =)

Det va tuffa dagar i Umeå den här gången....oj vad fort man glömmer hur det är att vara där...man kommer ihåg allt det positiva...men hur det känns att leva bland allvarligt sjuka barn har jag lyckas koppla bort väldigt fort märkte jag...jag blev som en ballong som man satt en nål i så luften gick ur en....
Det är ett barn som kom upp dit efter oss som vi träffade då när de kom upp första gången och har träffat flera gånger efter det... vi fick veta nu att det finns inte mycket hopp kvar nu för det barnen, de greppar efter halmstrån för att försöka rädda det barnet...att ha rummet bredvid och höra den sorg och smärta de går igenom är väldigt tungt...att se ett barn så fullt av liv och glädje och sen se hur livet bara glider emellan fingrarna....det beskedet va väldigt tungt för både anders och mig...så psykist har det varit väldigt jobbigt, och är fortfarande...
fanns även en till där som vi har vetat om sen tidigare att det ser väldigt mörkt ut...känns så orättvist att se hur otroligt mycke en del får kämpa medans vi har haft sådant flyt...Mångas barn mår dåligt av medicinerna, äter dåligt, blir sjuk ofta och alla möjliga biverkningar...och sen så vi...Vi som har haft flyt med allt....harry har mått bra, ätit, pigg och leker precis som vanligt, har klarat sig mor infektioner, inga biverkningar, förutom förstoppning då, kort behanlings tid... för den som inte vet så skulle man inte kunnat gissa att han haft cancer....

Jag är otroligt glad och tacksam för det, givetvis...men känns så orättvist mot alla andra, nästan så man får dåligt samvete...svårt att förklara...

nä nu blev det mycke tråkigheter...
nått roligt är i alla fall att bilderna från röntgen som han gjorde förra veckan i sundsvall förra veckan såg bra ut =) nu så ska flera läkare kolla på bilderna från magnetröntgen och sen så ska de ta och bestämma hur planerna för framtiden ser ut för Harry....