Har varit väldigt känslosam de senaste dagarna och tänkt väldigt mycket på tiden då Harry va sjuk....

 

Harrys resa gick så väldigt fort från det att diagnonsen kom och det att han va färdig behandlad...

ca 6 månader....

 

Men sedan har vi nu i 2 år gjort röntgen var 3 månad...Så samtidigt så försvinner aldrig påminnelsen....

Men just allt det intensiva med behandling och operation gick så fort att man aldrig han tänka på hur allvarligt det va utan all fokus låg ju på Harry och att han skulle få en så normal vardag som möjligt oavsett vart vi var...

 

mitt bästa sätt att berabeta allt känslomässigt känner jag är då jag kommer in i den här speciella stämmingen som jag hamnar i ibland och då kunna få skriva av mig här...

 

Brukar även kolla i en bok som jag har gjort med bilder från den tiden, och en annan bok från hans första levnadsår...

 

Blir även så att jag brukar kolla på bilderspelet som jag har gjort...

 

För det här med att gå och prata med nån va inte min grej...provade en gång men kände att det gav mig inte så mycket...99% av tiden sen det hände så mår jag ju bra, och det är bara när det är den där 1 % som jag behöver prata och bearbeta....

 

Är även de kvällarna som jag brukar gå och hämta Harry från hans säng när jag ska sova bara för att få ha honom nära och känna värmen från honom...Vet inte vad jag skulle göra utan honom, han är min prins.....

 

Här är bildspelet som jag brukar titta på om och om igen

bildspel