Lilleman & Jag - Detta är bloggen om mig och mina söner

Virkning och Södra Berget

Idag var jag ledig, så blev en favorit i repris och ut och letade checkpoints men mina föräldrar 😀

Denna gång blev det Södra berget.

Blandat sol, hagel och duggregn 😀

Men härlig lunch ute, hittade 9 checkpoint samt runt 14'000 steg.

Då känns det skönt att få komma hem och sätta sig i soffan 😊

Och hade även turen att få med mig mat till middag som farfar lagat och fått över. God anka med sås 😀

Resten av dagen har jag spenderat med att testa på att göra virkade påsar som man kan ha med till affären för att packa frukt och grönsaker i.

Så provar mig fram med att göra olika storlekar av garn som jag hade liggandes hemma 😊

1 Kommentarer
2020-05-15 @ 22:30:27 | Kategori: Dagbok

Nya områden

Idag blev det letande av checkpoints bort mot Bosvedjan 😀

Hittade i alla fall 5st, om nya stigar och bostadsområden man inte hade koll på att de fanns 😂

Och naturen är allt bra vacker

Va lite roligt att gå igenom denna tunnel, sist jag var här var när jag åkte längdskidor den vintern då det var så himla mycket snö.

Man var så mycket högre upp från backen att det var en backe neråt för att ta sig in i tunneln, och man fick nästa ducka när man åkte ner för att inte slå huvudet i taket på tunneln 😂

Är svårt att föreställa sig hur mycket snö det faktiskt var.

0 Kommentarer
2020-05-13 @ 21:18:07 | Kategori: Dagbok

Gick bet

Jag är ju korttids permitterad, så jobbar just nu 4 dagar i veckan och slutar 13.45.

Så vill ta till vara tiden extra tiden jag har just nu 😀

Så idag blev det en tur till Matfors för att leta checkpoints.

Fick sällskap av Joanna och Lina 😀

Vi lyckades hitta några stycken, men en gick vi bet på...nr 210... lyckades inte hitta den trots att vi letade och letade...riktigt surt...

Men vi fick ge upp då tiden rann iväg.

Så nästa vecka blir det ett återbesök och nytt försök att hitta den 😀 vägrar ge mig...

Men vi fick ihop bra med steg 😀 Så nu skriker soffan och tv:en efter mig 😁

0 Kommentarer
2020-05-12 @ 20:29:20 | Kategori: Dagbok

Huggorm och dagens kontor

Har nu avverkat 8 veckor med att jobba hemifrån, och även detta har börjat bli som en ny vardag.

Saknar dock mina kollegor och det sociala väldigt mycket.

Men har några videomöten i veckan så då får man i alla fall se och prata med folk 😁

Idag jobbade jag ifrån huset, så för den intresserade så är här dagens kontorsbild 😂

Efter dagens arbetspass så åkte jag hem till lägenheten, och gav mig ut på en promenad och letade efter checkpoints.

Hittade dem som jag hade tänkt att jag skulle ha, dock inte helt problemfritt.

Skulle till och kliva över några grova grenar, men lyfte uppenbarligen inte fötterna tillräckligt högt, så föll handlöst i backen.

Man är snabb som tusan att resa sig upp och kolla sig omkring så att ingen såg mitt glamorösa fall 😂

Sen vidare till näste checkpoint...

Fick verkligen lära mig då vikten av att kolla vart man sätter fötterna, speciel om man är kring Norra berget och vandrar, tänkte det var lugnt då jag mer var vid sjukhuset.

Men titta vilken snygg blåaktig huggorm jag träffade på 😀

0 Kommentarer
2020-05-11 @ 20:57:22 | Kategori: Dagbok

Eurovision och Hitta Ut

Hitta Ut ger mig bra motivation till att ta mig ut och få lite motion och frisk luft 😀

Och idag fick jag sällskap av Fredrik 😍 Jag lovade att det inte skulle bli en 3-timmars promenad. Gick inte jättebra att hålla det löftet 😂

Men trevligt hade vi och några checkpoints lyckades vi hitta 😎

Nu ladda jag upp för att se alla eroviosionbidragen på svt 😃

Och passar på att minnas tillbaka till min och Harrys helg i Stockholm i början av Mars.

Jag har alltid haft en önskan om att få gå på melodifestivalen, och nu har det äntligen blivit av 😀

Vi passade även på göra annat roligt när vi var där.

VIP-bio, fjärilshuset och självklart en promenad i Haga parken och kollade på Haga slott 😃

Så underbart att få dela denna upplevelse och ha en helg bara jag och Harry.

Harry hejade på Dotter, och tyvärr så blev hon bara 2:a. Så Harry blev inte så glad där på slutet.

1 Kommentarer
2020-05-09 @ 21:08:33 | Kategori: Dagbok

Som en annan tid

Denna bild togs för precis 10 år sedan.

Då visste vi inte varför våran annars så glada och pigga kille var så trött..

Varför han helt plötsligt slutat äta...

Varför det enda vi fick i honom var vatten....

Varför han inte orkade annat än att bara ligga i soffan och vila...

Dagen efter skulle ett nytt kapitel i våra liv börja..

Ett kapitel som fortfarande än idag känns så overklig att vi har varit i.

Att jag har ett barn som har haft cancer......

0 Kommentarer
2020-05-07 @ 17:36:37 | Kategori: Dagbok

Fina farmor

Min fina underbara farmor har nu somnat in.

Efter det att jag kom hem från hospice i lördags så såg jag på en film, men hade svårt att komma till ro så satt vid datorn och kollade på gamla bilder på farmor. när jag sedan får ett sms av mamma strax efter kl 1 att farmor va sämre, så fanns det ingen tvekan om att jag ville finnas där för henne den sista tiden.

Vi satt där alla och vakade vid hennes sida genom hela natten.

Vet inte hur jag ska beskriva känslan, för det är nått utav det jobbigaste jag har varit med om..

Men samtidigt va det nått fridfullt över den natten, de hade tänt ljus inne på rummet och vi hade altandörren på glänt...

man kunde höra fåglarna kvittra och se hur solen började gå upp..

Vi sa inte mycket. Alla våra tankar var hos farmor....

Sen började regndropparna falla och kl 5.30 så tog farmor sina sista andetag och somnade stilla in...

Fina systrarna är nu tillsammans igen <3

1 Kommentarer
2017-06-22 @ 22:16:13 | Kategori: Dagbok

Hospice

Farmor har försämrats så otroligt fort nu den sista tiden och i mitten av veckan så blev hon flyttad till hospice.

Det gör så ont att stå på sidan om och se hur farmor försvinner...hur kroppen stänger ner funktion efter funktion...

Nä fy...det är inge roligt...min fina levnadsglada och starka farmor....

Men trots omständigheterna så har vi haft en fin dag tillsammans hos/med farmor.

Till middagen fixade vi med borden på alltan så vi kunde sitta med alldeles vid altandörren och farfar satt på gaveln vid bordet så han kunde sitta på insidan och ändå vara nära farmor....

Väldig konstig situation där både vi skrattar åt fina och roliga minnen och gråter om vartannat....

Men så otroligt mycket kärlek och värme.....

Så glad och tacksam att Fredrik tar hand om barnen så jag kan få den här tiden tillsammans med farmor och min familj....

Nu ska jag gå in i min bubbla och bara vara för mig själv ikväll så åker jag tillbaka till farmor imorgon.

0 Kommentarer
2017-06-17 @ 22:10:00 | Kategori: Dagbok

Skolavslutning 🌞

Så stolt över mina prinsar och idag va det skolavslutning för Harry som slutade 2:an ❤

Värmen så mycket att se hur fin,glad och stolt Harry såg ut idag i kyrkan. Blev så rörd att tårarna va inte långt borta ❤❤❤

Skriv inläggstext

Efter kyrkan blev det utflykt tillsammans med mina föräldrar på Norra berget med go fika och grillad korv.

Ragnar träffade en kompis från dagis och de lekte så fint tillsammans 😊

Senare så får vi och hälsade på min farmor på hospice ❤❤❤

Innan vi åkte hem och hade en lugn och skön eftermiddag

0 Kommentarer
2017-06-15 @ 23:21:00 | Kategori: Dagbok

Semester 🌞

Nu går jag på 5 1/2 veckor lång semester och imorgon har Harry skolavslutning och barnen har 7 1/2 veckors sommarlov. 😀

Och det firade vi med middag på restaurang med barnen,min kusin och Anders 😃

Och efteråt lite lek i en park i stan 😃🌞

Bra avslut på dagen och kanin inledande utav ledigheten 🌞🌞🌞

0 Kommentarer
2017-06-14 @ 22:23:19 | Kategori: Dagbok

Dejt med älsklingen

När man jobbar om varandra så får man göra vad man kan för att få till kvalitetstid med varandra 😊

Så efter jobbet blev det en snabbsväng till affären för att handla för att sno ihop en kycklingsallad till middag och sen åka iväg till Fredrik och åka en sväng med honom i lastbilen 😍

Fredrik hittade ett jätte mysigt ställe i skogen vid en sjö med brygga där vi kunde sitta i solen och äta middag 🌞

Då avlägget bara va ca 1.5 km bort så tog jag och promenerade bort dit istället. Va ju så fint väder och underbar miljö att promenera i. Blev en riktigt mysig och bra avslutning på dagen 😊❤😊

0 Kommentarer
2017-06-13 @ 23:37:03 | Kategori: Dagbok

Mycket sorg just nu....

Det är väldigt mycket sorg i mitt liv just nu....

Det blev som en spark i magen från det att man började jobba 100% vid årsskiftet efter sjukskrivningen till det att morfar gick bort i slutet av januari....

Det var så snopet när morfar gick bort, han var bara borta från en dag till en annan...Det kändes så konstigt...

Och det hann bara gå 2 dagar efter morfars begravning så gick Fredriks pappa hastigt bort. och bara ytterligare nån dag senare så fick vi beskedet att det finns inget mer de kan göra mot farmors cancer....

Och några veckor senare så gick farmors syster bort....

Det som har hjälpt mig mycket är mitt stora stöd av Fredrik som står vid min sida även när mitt humör inte alls är i balans. Och det är ju inte alltid så lätt för honom heller, han har ju också en stor sorg i sitt liv som har förlorat sin pappa...Så är väldigt tacksam för hans hjälp så att jag kan få ta mig en promenad när paniken kommer krypandes. Och efter en promenad så känns allt så himla mtýcket bättre....För när man har barnen så går det inte alltid att bara stanna upp och sörja eller tillåta kroppen att inte orka med....för man måste ju köra på för deras skull...

Det har varit svårt att hitta en balans i allt...jag har 2 sätt att hantera det när jag mår dåligt...antingen äter jag eller så motionerar jag....och det blir allt eller inget på båda....Så jag får kämpa mer med att hitta en bättre balans, har varit inne i en svacka med att äta efter att ha haft en period på promenader...men är nu ska jag försöka ta mig ut ifrån äta-fasen...

Men efter jag hälsade på farmot igår så blev det en långpromenad hem från sjukhuset, väldigt välbehövligt då det tar på väldigt mycket och se hur fort farmor försämras :(

Fina farmor som kämpar på så starkt.

Det här är vi för 1 år sedan

0 Kommentarer
2017-06-12 @ 22:59:45 | Kategori: Dagbok

Första tiden

Från början när jag gick hem från jobbet i mitten av maj så ville jag inte träffa folk, ville inte prata med nån.

Ville bara vara ifred.....

Rädslan va så stor över att ingen skulle förstå varför jag gått hem.....

Att ingen skulle förstår att innerst inne så mådde jag verkligen inte bra, oavsett vad det har sett ut som utåt.

Och tyvärr så fanns det nån som inte förstod, vilket i sig gjorde rädslan ännu större...

Tänk om det va fler som inte skulle förstå, bara se en som överdriver och har valt en enkel väg med att gå hem.

När det i själva verket är det tuffaste jag har gjort.

Att våga säga till min chef att nu mår jag väldigt dåligt, jag behöver hjälp.

Jag som tidigare alltid har tyckt att det varit jobbigt att säga att jag känner mig sjuk och måste gå hem,

har alltid istället hållt ut dagen ut och sen försökt vila bort feber eller huvudvärk när jag kommit hem.

Bara för att slippa säga att jag känner mig så sjuk att jag inte kan jobba.

Men jag har haft ett fint stöd i min chef som har hjälpt mig bra med att få kontakt med företagshälsovården.

Helst ville jag bara vara hemma på dagarna...Rädslan över att träffa någon jag kände va för stor...

Rädd att bli dömd, rädd att folk skulle tycka att klarar hon av att handla mat så klarar hon ju av att jobba,

kan hon tvätta bilen så kan hon jobba, med mera...

Men att det i själva verket är det ju så att jag måste handla mat...

för jag måste ju äta, mina barn måste ju ha mat.

Och plötsligt en dag så kände jag att jag hade liten gnutta av ork och lust till att göra något,

så jag tvättade bilen. att sedan orken va helt slut för resten av dagen efter det vet ju ingen...

Men jag blev rädd för att folk tro....Rädd för att folk inte skulle förstå.....

Nu först 1 ½ månad senare har jag börjat ge mig ut...lite grann i alla fall...

eller jag kanske inte så mycket mer än i början igentligen,

men tanken inför det gör mig inte lika rädd längre....

Jag har börjat acceptera och tar in att det trots allt är många som ändå förstår, som inte dömer mig.

Så har kunnat börja känna ett annat lugn i kroppen.

För jag har börjat kunna släppa kontrollen.

Känna att det är okej att inte veta hur morgondagen kommer se ut när jag går och lägger mig på kvällen.

Men det funkar ju just nu...För jag kan släppa allt, så gott som....Förutom sånt som har med barnen att göra...

Men jag blir nervös när jag tänker frammåt, för vad händer den dagen då jag måste börja ha koll på saker igen, när jag inte längre kan släppa allt, när jag ska börja jobba igen....???

Vad kommer hända då??? Hur kommer min kropp och mitt huvud reagera?????

Men jag hade faktiskt en dag för nån vecka sedan, då jag kända mig som vanligt.

Då jag kände mig full av liv, och jag kände att jag log med hela ansiktet när jag pratade med folk.

En dag då jag va Elin igen....

Tyvärr va dem känslorna som bortblåst dagen efter,

men det betyder så otroligt mycket för mig att få ha haft den dagen,

för jag kan inte riktigt minnas när jag sist hade den känslan i kroppen.

Men jag vet att det finns där inom mig, jag måste bara få läka och få ordning på saker i mitt liv..

0 Kommentarer
2016-07-01 @ 23:26:55 | Kategori: Dagbok

Dagen då orken tog slut

Jag som alltid har varit så full av liv..

Full av glädje och skratt...

Ofast är mina känslor på utsidan av kroppen.

Är jag glad så syns det,är jag ledsen så syns det, är jag fundersam så syns det,

är jag frusterad.....

så syns det.....

Men en dag så kände jag ingeting längre....ingen glädje, ilska, sorg....

Det var bara tomt.........

Och känslan av tomhet är den värsta känlsan jag har känt....

För hur gör man för att ta sig ur det och börja känna saker???

Känslor är ju något som bara finns där av sig själv......

Ingenting fungerade längre...var bara ett kaos i mitt huvud...

Att jobba gick inte längre.

För hjärnan vill inte fungera.....

Klarade inte av att planera,tänka,agera....det va bara tomt i huvudet....

Samma vecka som jag gick hem från jobbet så fick jag en panikångestattack.

Tomheten och maktlöseheten kom över mig,

började andas på tok för fort, grät helt okontrollerat, fick tryck över bröstet,

bortdomningar i armarna men ändå så kröp det i kroppen,

fick ingen ro,

kunde inte ligga still för det va en sådan obehagskänsla i kroppen som är svår att beskriva..

Obehags känslan kommer ibland krypandes tillbaka, speciellt då jag har mina sämre dagar.

Med hjälp och stöttning av en vän tog jag steget att gå hem från jobbet..

För det som en gång va Elin fanns inte kvar...

Va bara ett tomt skal. Blev sur och irriterad på folk som ville mig nått, sur och irriterad på mina barn...

För hur ska jag kunna hjälpa folk, lösa problem när inget fungerar???

När det bara blir tomt i mitt huvud så fort jag måste ta ett beslut????

Och livet består ju av att man ständigt måste ta beslut....

vilken väg ska jag ta till affären? vilken affär ska jag handla på? vilka kläder ska jag ha på mig? vilka kläder ska barnen ha på sig? vad ska vi äta till middag? vilket märke på korven ska jag köpa? vilket ris ska jag välja? vilken lösning på anpassningen ska jag göra på den här stolen för att det ska bli så bra som möjligt? vilket material blir bäst att använda? vilken skruv ska jag ta?

Alla dessa små saker som i normala fall bara är vardag, och som man bara gör...

Gör nu så att det bara blir tomt i huvudet...

På jobbet kändes det som om det ropades Elin, Elin, Elin hela tiden

och när jag kom hem va det mamma, mamma, mamma

Konstant någon som ville mig något....

Problem på jobbet som ska lösas,motgångar för barnen på dagis och skola som ska lösas.

Men när fanns tiden för mig att få andas?...att bara få vara.....tid att få ha egna tankar och funderingar....

Va/är så trött hela tiden, ville inte gå och sova tidigt för att ta igen sömnen, för jag ville inte att dagen skulle börja om igen.....

Kan inte ens planera in vad jag ska äta till middag när jag vaknar på morgonen. för jag kan bara planera ett steg i taget...först måste jag ju välja kläder för dagen och sen komma på vad jag ska äta till frukost....

Det är verkligen ett steg i taget nu som gäller.....

Och för en som har haft ett enormt kontrollbehov är det tufft att släppa det och lära sig att aceptera att jag inte längre klarar av att planera,utan måste ta det som det kommer....

Är enormt tacksam för Fredrik som är sådan enorm klippa för mig.

För att han står kvar vid min sida, även då jag har de dagar då jag inte klarar av att släppa in honom för nära mig.

För de dagar jag bara känner tomhet, så får även han bara tomhet från mig.

Jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva

Du får mig att känns mig hel

1 Kommentarer
2016-06-30 @ 20:10:00 | Kategori: Dagbok

Min minsta prins

Mammas stora prins har fått feber...

Så jag fick hem min lilla prins några dagar tidigare :)

Vi brukar försöka hjälpas åt så gott vi kan när barnen blir sjuka. Så för att Anders ska få lägga fullt fokus på att ta hand om Harry så har Ragnar fått komma till mig :)

Och jag tycker det är riktigt mysigt att få den här extra tiden med bara en av mina söne. Man kan se dem och ge dem lite mer extra tid :)

För både Harry och Ragnar har alltid varit väldigt avundsjuka på vanandra när det kommer till att få uppmärksamhet.

Pratar tex Harry med mig så måste Ragnar oxå prata med mig och likadant tvärtom....

Vilket i sin tur leder till att dem pratar en massa hela tiden böra för att prata. Inte alltid för att dem vill nått. Den andre får helt enkelt inte få mer uppmärksamhet än den ena...

Hoppas verkligen dem kommer växa ifrån det där, för dem blir så lugna och fina när man särar på dem....

Inte det att dem inte kan bete sig och va lugna och fina när dem är tillsammans...Men dem har en förmåga att tjafsa och bråka en del.

Bland annat på grund av uppmärksamheten, men även för att dem är helt olika i personligheten....

Roligt det där med syskon som har samma föräldrar men ändå blir så olika varandra :)

Harry är väldigt frammåt och social :) han älskar att prata och vara med och vill inte leka själv utan han vill ha en lekkompis.

Ragnar däremot är mer tystlåten även om spåket har släppt väldigt mycket på honom nu, och han kan prata på ordentligt. Men blir det mer folk så trivs han inte.

Så det är blandat det där med Ragnar dem gånger han har haft möjlighet att få börja senare på dagis, normalt börjar han 6.15. Åh då är det bara ca 3 barn där samtidigt och ibland är han först. men det trivs han jätte bra med. Då får han sitta och mysa och ha lugn och ro med fröken.

Men kommer han 1 timme senare så blir det helt fel...då har det hunnit komma många barn och det är inte lugn och ro som han vill ha det....Blir bara helt fel för honom, han känner sig inte alls nöjd med det. man kan riktigt se hur han känner sig obekväm.

Så jg har slutat med att lämna honom senare de få dagar det finns möjlighet då han bara mår sämre av det...

Och han vill helst leka ensam....

Men båda 2 är väldigt bestämda i sina åsikter....

Så det blir lätt tjafs mellan dem men det är även väldigt mycket kärlek mellan dem.

Men jag älskar dem mest av allt och dem får mitt hjärta att smälta <3

0 Kommentarer
2016-04-05 @ 20:07:09 | Kategori: Dagbok

Seg måndag med utvecklingssamtal med Harry

Idag är tröttheten ernorm och den blir inte bättre av huvudvärk.....

Sista stunden på jobbet va mest bara tung, så kändes ändå skönt att få gå 40 minuter tidiagre för att det var dags för Harrys utvecklingssamtal.

Gick lite bätrte än förra samtalet, men jag lider med Harry som redan nu i 1:an tycker att skolan är så jobbig.

Han kämpar på med svenska,matte och även engelska. Men han tycker att det är så tråkigt och har svårt men koncentrationen och motivationen. Tar tid för honom att komma igång på lektionerna så han kommer efter.

Vet inte riktigt hur jag ska göra för att hjälpa honom...

Vi har en fundering på att prova med hörlurar och se om han kanske då kan klara av att stänga ute dem andra och fokusera på det han ska göra.

För han brukar få gå undan tillsammans med några andra barn samt en extra fröken när dem har möjlighet till att ha 2 fröknar just för att han ska få lite lugn och ro och extra hjälp...

Men ändå så tar det för lång tid för honom att komma igång.

Så känner mig lite maktlös just nu i över hur jag ska göra för att kunna underlätta för honom och han inte ska komma efter i skolan hela tiden.

Måste försöka hitta tiden till att kunna lägga mer tid och hitta sätt som kan göra det roligt för honom med läsa,skriva och matten.....

Han kämpar ändå på bra i skolan och vi är väldigt stolta över honom :)

Så vi firade med att Anders bjöd oss alla på Pizzerian efter mötet. Tror nog att barnen tyckte om att vi umgicks allihopa tilsammans :)

Och Fredrik tyckte nog det va skönt att få komma hemifrån :)

Dock fick han inte äta upp hela sin pizza för då trycker magsäcken för mycket på revbenen och han får så ont.

Han har en mikrospricka efter olyckan misstänker läkarna...

Så för att vara säker på att han inte skulle äta upp den sista pizzaslicen så hamnade den uppochner på min tallriket ovanpå mina rester som jag ändå inte skulle äta upp :)

Nä nu har jag startat en tvättmaskin för börja känna mig stressad över att barnen kommer på torsdag och det har inte blivit nån maskin körd sen dem åkte, så tvätthögen har bara växt så måste sluta upp med att ignorera den innan den blir gigantisk.....

Nä nu ska vi ses ta och krypa ner i soffan och se på Beck, både jag och Fredrik är helt slut nu....

1 Kommentarer
2016-04-04 @ 18:57:25 | Kategori: Dagbok

När vardagen ska komma tillbaka

Förra helgen skulle ha varit en helg fylld med födelsedagsfiranden,glädje och liv och rörelse.

Och allt går inte att pausa.....eller jo visst går det att göra det, men det är inte sådan jag är...

Jag vill försöka att fortsätta leva som vanligt fast att jobbiga saker händer...

Jag var likadan när Harry fick cancer. livet pausar inte utan man ändrar bara sitt sätt att leva.

Jag känner att det är en stor skillnad att vara med om olycka/allvarlig sjukdom som anhörig hurvida det gäller ens barn och pojkvän.

Med Harry var jag med på ett helt annat sätt. Dels va han ju bara 2 år så han förstod inte vad han var med om, utan va som vilken 2-årig pojke som helst. Man kunde göra små utflykter om än att det bara bestod av att gå ner till huvudentrén och köpa en glass och sen gå ut och titta på bilarna och bussarna. För honom va det ju jätte spännande. Inte som att sjukdomen begränsade honom.

Och det var ändå jag som kunder kontrollera och styra hans vardag för att den skulle vara så bra och ändå normal som möjligt under ändå väldigt onormala förhållanden.

Men att vara anhörig till en vuxen som går ingenom en olycka är nått helt annat.

Där kan jag inte ha kontrollen och styra över vardagen, han är en vuxen människa med en egen vilja och bestämmande rätt.

Jag kan inte få honom till att vila mer om han själv inte vill det. Det är han som har kontrollen och inte jag.

Jag kan bara stå där på sidan och se på.

Se hur ont han har,men ändå har han en tjurighet i att han vill kunna göra saker själv

Jag vet inte mer om hans mående än vad han låter mig veta, Jag har ingen vetskap om vad som försegår i hans huvud.

Jag vet inte vilken smärta han känner om han inte säger nått. Jag kan se att det gör ont, men jag vet inte hur mycket, eller om han låter mig veta all smärta han känner.

Jag är där så nära, men ändå så långt borta.

Jag vill in under hans skin, in i hans huvud, känna det han känner, dela hans smärta.

Jag kan inte underlätta hans liv på samma sätt som jag kunde underlätta för Harry.

Jag kan inte bära Fredrik när man ser hur ont det gör för honom när han ska resa sig upp eller sätta sig ner.

Jag kan inte hjälpa honom mer än vad han ber om hjälp med. eller om jag kan lyckas se vad han behöver utan att han säger nått.

Men det är inte alltid så lätt då man har 2 barn och jobb att sköta också.

Det är inte lätt när orken inte räcker till, man vill vara göra allt man bara kan för att Fredrik ska må så bra som han kan, helst skulle jag vilja ta bort all hans smärta....

Tiden har inte funnits till att bara få stanna upp och bearbeta allt. För det är en väldigt känsoladdad bergochdalbana att gå från lycka till total ovishet och förtvivlan och sedan enrom rädsla över om han skulle överleva, sedan lättnad och sedan tillbaka till ovisheten om vad för eventuella skador han hade som inte var livshotande men som ändå kanske skulle förändra hans liv.

Men den här helgen pausa jag mitt liv,för det är det jag behöver nu.

Mitt liv har gått i 200 nu i en vecka. Då det även varit mycket på jobbet.

Barnen är hos sin pappa nu och jag kan släppa alla måsten.

Behöver inte tvätta om jag inte vill, kan låta disken vänta till en annan dag, måste inte fixa frukost,lunch och middag, kan bara äta en frukost den tiden man själv väljer att äta.Gå upp ur sängen först när man själv känner för det.

Måste inte gå ut och om man inte vill och orkar. Man måste inte vara närvarande hela tiden, man kan få försvinna in i sina egan tankar och stanna där.

Man kan bara få vara

Psykist är jag helt slut,kroppen är helt slut....

Så den här helgen bara umgås vi och få tiden att bara vara med varandra och läka, både fysikt och psykist..

0 Kommentarer
2016-04-02 @ 16:46:19 | Kategori: Dagbok

Lycka i de små sakerna

Fredrik kom in idag i badrummet medans jag duschade och var överlycklig för att han kunnat få på sig en vanlig strumpa på sin onda fot 😅

Det går framåt :D

0 Kommentarer
2016-04-02 @ 11:26:57 | Kategori:

Inte alltid som man tror

Det har förekommit väldigt många olika bud i media om olyckan angående chaufförernas tillstånd.

Och mycket av det har varit missvisande och inte korrekt.

Att kolla på live sändningen i efterhand ( hade ju fullt upp med annat medans det sändes) va ju nästan skrattretande pågrund av hur fel de hade angående vissa saker.

I ena stunden påstå att virkesbilen skulle ha kört ifrån olyckan, när man tydligt ser den lastbilen ligga i diket i bakgrunden, är ett hån mot honom.

Och även att påstå att hytten på Fredriks timmerbil är intakt!!

Medans vi satt och väntade på att Fredrik skulle få göra sin röntgen så kunde vi även läsa att han skulle bli kvar för observation för natten. Vilket va nått inte ens vi hade nån aning om.

Och under ett tag stod det även att Fredrik bland annat skulle ha bukskador samt extremitetsskador.

I det läget så tror jag att media hade blandat ihop de båda chaufförerna för den beskrivningen stämde inte in på Fredrik. De har sedan tagit bort dem uppgifterna.

Det senaste som finns att läsa är det här

Vad jag har fått vetskap om nu först så stämmer inte alls det här heller angående vad de har skrivit om skadorna för den andra chauffören. Vilket tidigare har varit det enda vi har haft som information om hur det gick för den andra föraren.

Då jag vet att det inte var Fredrik som de ville ha kvar för observation så antar jag att den är den andra chaffören som de syftar på ska ha lindriga skador och blir kvar för observation.

Tyvärr blir det väldigt olyckligt för alla anhöriga och vänner när de blir så felaktiga uppgifter som cirkulerar.

Så hade ju varit bra om de hade dubbelkollat att dem förstått informationen rätt angående omfattningen av skadorna att chaufförerna.

Den andra chaufförens skador är mer omfattande fast en man inte kunnat tro det när man ser bilderna,

men båda förarna har utsatts för enorma krafter i samband med krocken.

En liten fingervisning om vilken kraft dem utsatts för

Efter krock med fordon som innehar sådan levande kraft är vi alla otroligt tacksamma att ha dem kvar i livet

0 Kommentarer
2016-04-01 @ 21:57:59 | Kategori: Dagbok

Allt vänder så fort

Har en härlig känsla i kroppen, det onsdag och lunchen är slut. bara några timmar jobba kvar och sen är det skärtorsdag och då jobbar vi bara till 12 då :) ska se när Harry sjunger utanför Ica i Kovland och sen hämta Ragnar, sen ska vi ha en mysig lång helg jag, Fredrik och barnen :)

Men då ringer telefon, är från ett nummer jag inte lagt in i mobilen, men det är ju ett mobilnr så jag svarar.

Det är Markus, men jag kopplar först inte vilken Markus det är. Tankarna snurrar för fullt. (jag måste komma ihåg att spara hans nummer i telefon, då det tog mig lika lång tid att komma på vilken Markus det är, då en annan gång när han ringde då Fredrik hade försovit sig)

-"Har du hört nått från Fredrik"?

Frågan ekar länge i mitt huvud, och tankarna far iväg på en gång. Fredrik jobbar ju dag den här veckan, han for ju på jobbet innan jag gick upp, han kan ju inte ha försovit sig, varför ringer då Markus?

-"Fredrik har varit med i en olycka"

sen minns jag inte allt vad Markus sa, men minns i alla fall att det var efter en väg som hette nått med E, samt att han satt fastklämd och att dem är på väg dit till honom.Han skulle höra av sig sen när han vet mer

Direkt så startat jag upp internet på datorn och går ut på st.nu

Är det en stor olycka som kommer det att stå nått om olyckan där.

Och det gör det, möts av stora bokstäver att 2 lastbilar krockat i höghastighet..........

Går in och läser viadre att en av lastbilschafförerna har kunnat gå ut ur lastbilen själv, den andra han sitter fastklämd och är allvarligt skadad.....jäklar, det är ju Fredrik, han satt ju fastklämd!!!

Ska ringa till hans mamma för att berätta vad som hänt, men kan för allt i värden inte hitta igen varken hans mamma eller pappa i mobilen. Har givetvis inte heller sparat deras nummer i mobilen men jag vet att jag har fått sms av dem som jag har kvar, så det ska ju gå att hitta igen...

Men efter ha bläddrat igen alla sms gång efter gång så hittar jag dem inte.

Får hjälp av en snäll jobbarkompis som hittar rätt på deras mobilnummer på internet åt mig.

Jag får tag på Fredriks mamma och hon förstod på engång att det hänt nått då jag inte brukar ringa henne.

Hon och Fredriks pappa ska åka till akuten för att möta upp Fredrik där, själv täntke jag först att jag skulle fortsätta jobba då jag hade en stol till en viktig brukare och en dealine på när den ska vara kvar. Och då olyckan hänt så långt ifrån Sundsvall så tänkte jag att det kommer ju ändå att ta tid innan Fredrik kommer dit, så jag skulle ändå bara få suttit på akuten och vänta .

Men då ringer mobilen igen. Markus har nu kommit fram och ser lastbilen, dem har inte fått prata med Fredrik men vet att han är vid medvetande. Men lastbilen ser rejält krockad ut och ingen tror att Fredrik ska ha kommit lindrit undan.Han tycker att jag borde bege mig in på akuten på engång.Fredrik kommer att få åka med ambulanshelikopter in till sjukhuset.Samtidigt som om just dem orden att jag borde bege mig in till sjukhuset gjorde mig riktigt rädd och orolig, så gav det mig ett visst lugn ändå att dem ska flyga honom till Sundvall sjukhus och inte tex Umeå.

Känns som om hade han blivit flugen till Umeå så hade det varit klart att han va allvarligt skadad. Nu finns ändå hoppet om att det kanske inte är så farligt....

Jag är helt ofokuserad på jobbet och klarar inte av att göra nått. Och efter det samtalet så sätter jag mig i bilen och beger mig direkt till akuten. Pratar med Fredriks mamma och jag möter sedan upp Fredriks mamma och pappa på akuten.

Påvägen till sjukhuet så försöker jag fibrilt få tag på både min mamma och pappa men ingen av dem svara.Vill inte ha tystnad i bilen så jag ringer kompisar, vill bara ha nån där i örat även om jag själv inte klarade av att prata så ville jag ha nån som pratade med mig.

Väl inne på akuten blev vi anvisade ett eget väntrum för anhöriga. Fredrik hade inte kommit fram med helikoptern än.

Jag skickar sms till mamma och få till slut svar. behövde akut en mobilladdare. Vilket i sig kändes som ett så himla fjuttigt problem just då. med min telefon gick varm med folk som hörde av sig för att kolla om det va Fredrik som varit med i olyckan och hur det va med honom och jag hade endast 26% batteri kvar. Och dem 26% försvann fort.

Mobilen va ju samtidigt den man använde sig av för att kunna ta sig ut på internet och försökte hitta information om hur det kunde vara med Fredrik för vid det tillfället så visste personalen på sjukhuset inget mer än vad vi redan visste...

Jag följde uppdateringar på ST.nu slavisk för att hitta nått som ändå visade att Fredrik mådde bra men istället möttes man av dem här bilderna......

Det gick inte att ta in det att Fredrik satt fast i den där lastbilen som man såg på bilderna. Det såg ju inte ut som om man skulle kunna överleva en sådan krasch......

Vi fick lite korta uppdateringar ibland av en sköterska, men härligaste och det mest nervösa va när dem sa att vi kunde få komma in i traumarummet och få träffa honom <3

Man visste ju inte vad man skulle mötas av.

Fredrik låg där längst in i ett vitt rum på en säng med torkat blod i hela ansiktet som de höll på att försöka få bort...men sådan lättnad endå att få se honom....

Rädslan kom tillbaka när jag hörde hur Fredrik berättade för personalen att han kände av att det fortfarande va glas i ögat...Då kom oron på om han skulle riskera att förlora syn...

Han hade ett täcke som täckte honom från halsen och ner över fötterna...Men det ända jag kände och tänkte va att jag ville få slita av honom täcket för att få se med mina egna ögon hur det va med hans ben och resten av kroppen...

Jag ville se om det fanns mer skador på honom...För att på nått viss övertyga mig själv om att allt var okej, att det inte var någon fara med honom...

Men jag lyckades behärska mig till senare när vi hade fått komma in i ett annat rum :) Då kunde jag inte låta bli utan slet av honom täcket :)

Men bara det att vi fick komma in i ett annat rum gjorde att allt kändes bättre, att dem ändå lämnade honom ensam med sin familj..Då kunde det ju inte vara nått som va kritiskt för hans liv.

Då började den långa väntan....vad skulle hända nu....

Det blev beslut om att röntga knä,vrist och fot på det benet som han hade ont...Och när det kom en tjej som skulle köra honom till röntgen så kom det stora beviset på att han inte klassades som en patient som va allvarligt sjuk längre, för hon trodde nämligen att han hade varit den andra chauffören som hade kunnat själv kliva ur sin lastbil och inte han som dem först klassade som allvarligt sjuk..För hon fick nämligen inte köra patienter som är allvarligt sjuka :) och sen medans vi väntade utanför röntgen så var han inte först prioriterad in :) vilket jag såg som ett bra tecken att dem tog in andra patienter före honom men som kommit dit efter han :)

Telefonen följde med överallt :) Här är vi utanför röntgen och väntar :) vi fick vara där i 1 timme innan det blev hans tur.

7 timmar efter krocken så fick vi beskedet att han fick åka hem :)

Sov så otroligt dåligt den natten, va så mycket oro kvar i kroppen. Han låg där bredvid mig i sängen och sov så gott, ville ha honom så nära mig, helst ville jag krypa in under skinnet på honom för att kunna få vara tillräckligt nära...Men rädslan att göra illa honom gör att jag knappt vågade röra vid honom första natten.

Jag höll mig långt ut på min sida för att inte riskera att stöta till honom. Han hade så ont i benet och höften.

Det är häftigt ändå hur fort hans kropp ändå läker.

Men samtidigt i takt med att smärtan minskar på en del ställen så kommer det sen upp nya ställen han får ont på. Och stackarn är alldeles blåslagen och har klämskador på benen.

Massor med småsår på händerna och ansiktet efter den krossade bilrutan

Det ska föreställa en dörr där i mitten av bilden

Det är svårt att förstå att han fått plats med sina ben, för på den här bilden så har brandmännen tryckt isär allt ca 3 dm för att få loss hans ben.

För tänker man sig in att panelen är 3 dm längre in så är det inte mycket till utrymme kvar

Vi är många som är glada över att ha honom kvar i livet och det råder ingen tvekan om att han har haft änglavakt

För vad hade hänt om han inte hunnit slänga sig åt sidan och flyttat benen?

Och hur hade det gått om han hade haft timmer bak på lastbilen och hytten inte haft någon stans att ta vägen?

9 Kommentarer
2016-03-31 @ 21:15:47 | Kategori: Dagbok

Goa Harry

Dagarna flyter på och den här veckan är det många sjukhusbesök för Harry.

Igår averkade vi kontroll av hjärtat. Allt såg jätte bra :) nästa kontroll av hjärtat bli i början av tonåren.

Idag blir det kurs för min del :) ska bli spännande :) Att leda utan att vara chef :)

Upptäckte igår morse att harry hade fått typ polisonger på sidan så igår kväll så blev det klippning :)

Sen myste vi ner oss i soffan med gotta och såg julkalendern :) Harry tycker om den :)

Och för att få in spänningen med nedräkning till jul (tycker den på tv saknar det, men är övrigt ett bra och intressant program) så lyssnar vi även på Radio kalendern i bilen när vi åker från skols/dagis :)

0 Kommentarer
2015-12-08 @ 07:06:37 | Kategori:

lugn dag

Idag har fokus varit på att bara vara :) Ragnar har varit symptomfri i 48 timmar så imorgon blir det dagis och jobb igen :)

Har bakat, myst och dansat med Ragnar :) massa mamma , sin mys :)

En film på Ragnars härliga dansstil :)

https://youtu.be/_wHdewiHPw8

Och världens snällaste bror kom hit och hämtade min bil för att åka och tvätta och vaxa den :) är grymt tacksam för det :)

Nu måste jag bli bättre på att hålla efter bilen oxå :)

0 Kommentarer
2015-12-03 @ 23:25:55 | Kategori:

frukost mys

Natten har gått bra för prinsen :) Verkar inte vara magsjuka. Utan nu är han bara snorig. Så håller tummarna för resten av dagen :)

Nu har vi kokat gröt och ska äta en mys frukost :)

0 Kommentarer
2015-12-02 @ 08:09:20 | Kategori:

sjuk liten prins

Lill prinsen blev dålig på dagis idag, då de misstänkte magsjuka så fick Ragnar komma hit så slipper Harry riskera att bli smittad.

Men jag är inte så säker på att det är det. Så får se vad som händer inatt och imorgon

Va en glad pojke som åt kvällsfika förut i alla fall :)

0 Kommentarer
2015-12-01 @ 23:23:01 | Kategori:

Vart ska man träna????

Varje år får vi 2600 kr i friskvårdsbidrag på jobbet och jag har inte använt årets peng till nått ännu. Så jag tänkte passa på att köpa ett träningskort för mina pengar innan dem fryser inne för i år.

Men frågan är ju om jag ska välja Friskis och svettis eller Ego????

Nån som har nån erfarenhet av dem?

0 Kommentarer
2015-12-01 @ 09:13:23 | Kategori:

julklappar :)

Jag passade på att fixade med bloggdesignen idag efter jobbet , men jag är inte nöjd så ska fortsätta med den nån annan dag :)

Tyckte det va en perfekt idé nämligen att fixa med den efter jobbet för då kunde trafiken få lugna ner sig i birsta. Och jag kunde åka dit och handla julklapparna till barnen i lugn och ro lite senare :)

Så nu är nästan alla till barnen fixade och samt det som ska vara i deras kalender :)

Så imorgon blir det projekt slå in julklappar :D

Har några julklappar kvar att köpa men det kommer hinnas med senare i december :) är bara kanske 3-4 st kvar totalt att köpa :)

Så skönt att få det avklarat :) jag som nästan alltid sitter 23 december och slår in alla julklappar och den 30 november och slår in dem till kalender. Men i och med barnen är hos Anders till torsdag så har jag nån extra dag på mig med dem :D

Sen är bara frågan, ska jag våga lägga paketen under granen så dem ska ligga där fram till julafton eller ska jag vänta till bara nån dag innan den 24?

Vet inte om jag kan lita på att Ragnar inte öppnar dem :)

0 Kommentarer
2015-11-30 @ 20:55:59 | Kategori:

Hur jag tog mig vidare

Mitt inlägg riktar sig till dig,mamman som oxå har ett barn som fick hepatoblastom vid 2 års ålder. Vet inte hur jag ska få tag på dig, men jag hoppas du kommer tillbaka till bloggen och ser det här inlägget.

För jag känner igen mig själv i hur man letade runt på internet efter andra som hade varit med om samma sak och förrökte hitta information om hur det verkade gå för dem barnen för att på så vis kunna lista ut hur det ska gå för sitt eget barn.

Alla hanterar vi sorg och motgångar på olika sätt, så det gäller att hitta ett sätt som får det att funka just för sig själv.

Jag gick in i en bubbla i samma sekund som jag fick beskedet. Jag fällde inte många tårar utan jag gick genast in i att börja planera allt det praktiska med posten;tidningen och sådana saker.

Men jag isolerade mig oxå från att behöva prata med omvärlden om allt som hände. Jag hade underbara vänner och familj som tog hand om att sköta kontakten med mitt jobb,dagis mm. så jag kunde lägga all min fokus på att vara mamma till Harry.

Jag lät sköterskorna och läkarna sköta sitt,låta dem få göra det dem är bäst på. och jag gjorde det jag va bäst på. Vara mamma...

Att börja skriva på bloggen tyckte jag va väldigt skönt, det va ett sätt för mig att kunna nå ut till alla runt omkring oss som ville veta hur det gick för Harry.

Jag kunde ändå vara kvar i min bubbla. För så länge jag slapp sätta orden i min mun om vad som hände eller läsa högt alla fina komentarer på bloggen så bröt jag inte ihop. Men jag kunder aldrig prata om det högt utan att börja gråta.

Och idag är jag väldigt glad för att jag skrev i bloggen för nu har jag kvar Harrys resa i skrift. och läser i den lite nu och då för att bearbeta det vi har gått igenom och så finns det kvar för Harry om han vill kunna läsa om vad han gick igenom när han blir större.

När vi va där så försökte vi hitta på småsaker hela tiden, kunde va att gå ner i Stora entren och köpa en glass och gå ut titta på bussarna som åkte förbi. när han va fri droppställningen gick vi ner till dammen och matade änderna, besökte 4H gården, reptilhuset, ta en busstur ner på stan och äta nått.

Jag lånade en barnvagn från sjukhuset och gick många promenader med honom så fort han var fri från droppställningen.

Harry åt mest samma mat som mig och mamma när vi va inne på sjukhuset för att det skulle kännas mer som om det va en vanlig middag hemma.

Vi hade turen att Harry åt ändå ganska bra och då han drack välling så man kunde blanda ut den med sondnäring så Harry behövde aldrig nån knapp på magen.

Idag har det gått 5 år sedan Harry blev sjuk, han är helt frisk och har gått på jämna kontroller där allt har sett bra ut....

Det enda spår som han har efter cancern är en lättare hörselskada (han behöver inte ens hörselapparat) och han ärr på kroppen efter operationen och CVK.

om du vill prata mer eller fråga mer frågor så lämna din mail i en kommentar så kan jag kontakta dig.

Jag hoppas att allt kommer gå bra för er, och du är starkare än vad du tror och man anpassar sig väldigt fort till sitt nya liv med ett barn med cancer.

Massor av styrke kramar till er <3

0 Kommentarer
2015-09-21 @ 19:21:33 | Kategori: Harry cancer

En dag i hälsans tecken

Blev en skön sovmorgon idag till 9.30 och kl 10 va det dags att tvätta kläder :)

Passade även på att städa lägenheten mellan besöken i tvättstugan :)

Efterråt så åkte träningkläderna på och min underbara mössa med hörlurar i och promenerade ner på stan för att möta upp Catharina för att träna på ett gym i stan, men då det va stängt så gick vi till friskis och svettis istället :)

Efter 2 timmar så va man helt slut och vi tog en frisk promenad hem :) märktes att tempen hade sjunkit då håret blev vitt under promenaden hem :)

men nu är räkningarna betalde och de flesta måsten så tänker sätta mig i soffan och läsa en bok och antagligen somna väldigt snart :)

0 Kommentarer
2015-01-25 @ 19:42:32 | Kategori: Dagbok

Ny färg

Fick en gosig morgon med Ragnar imorse efter en kväll då han har haft svårt att komma till ro. men han fick komma över och sova i min säng så då gick det ändå bra :)

Idag blev jag bjuden på middag hos en underbar vän och hennes sambo :) lyxigt att få komma bort och äta och god mat va det oxå :D

Skönt med en uppfriskande promenad dit oxå :)

Efter god mat lite prat och vin så tog vi och färgade håret :D

Så nu testar jag på att ha rött hår ett tag och får se hur det känns :D

Skulle dock verkligen vilja bli fri mina glasögon så ska börja spara pengar så jag kan fixa linser istället :D

Men nu blir det nervarvning i soffan och bokläsningen innan det blir sängen :) imorgon väntar tvättstugan kl 10 och sen blir det ett träningspass med Catharina :D

0 Kommentarer
2015-01-25 @ 00:06:29 | Kategori: Dagbok

Lycka

Jag blev som ett litet barn på julafton idag när jag fick sms om att nu har min soffa kommit:)

Pappa va snäll som ställde upp på en gång och fixade släp och mötte upp mig på Mio efter jobbet, alla Mios släp va utlånade.

Och knapp 2 timmar senare så står den så fint i vardagsrummet :)

Och har fått hem Harry så jag får lite tid med honom oxå innan det är pappa vecka :)

Och nu kan vi mysa ner oss i soffan istället för att trängas i en fotölj :)

Ska komma i ordning lite till så ska jag försöka fixa lite bilder på lägenheten :)

Men så här ser soffan ut :) och världens finaste kille sitter i den <3

Ragnar har varit hos min pappa idag, han är piggare nu och febern verkar ha försvunnit :)

Men han har fortfarande dålig aptit och är väldigt trött så pappa va snäll och ställde upp och hade honom imorgon oxå. men då jag slutar tidigt imorgon så åker jag och hämtar honom så han får lite lugn och ro då Ragnar ska vara med dem på kvällen då Harry och jag ska till granloholms kyrka imorgon och äta tacos och ha det roligt :)

Ska bli kul att komma dit igen och träffa dem jag jobbade med förut :) för 7 år sedan va man själv med och jobbade en del fredagar :) trivdes riktigt bra där :)

Nä nu blir det mys med Harry innan han ska sova :)

1 Kommentarer
2015-01-22 @ 19:19:00 | Kategori: Dagbok